ansiktslös – att inte se modellen

ansiktslos

Det svåraste med självporträttet som genre är att du inte kan se modellen som du vill ha med på bilden. Du ser inte hur du ser ut i kameran när du tar bilden, om du inte fotograferar genom en spegel eller vänder på kameran i en  mobiltelefon, för då kan du se bild-resultatet när du tar bilden. Men om du använder en ”traditionell” kamera kan du inte det.

Om du dessutom tar en bild av dig själv vänd från kameran, så uppstår även ännu en komplexitet till i problematiken, nämligen var ska jag stå för att hamna inom bildytan, var i förhållande till kameran och hur nära? Till det har jag upptäckt att om jag vänder mig om så tycks jag bli något ”längre” jämfört med om jag tar bilden och tittar in i kameran. Jag har inte utrett närmare varför det blir så, om jag sträcker på mig, eller om det beror på hur jag håller huvudet, men jag blir något längre – konstigt.

Det är otroligt svårt att få till bilder när man står bortvänd från kameran. Den här ingår i min serie, ”utan-ansikte”.

Publicerat av Kristina

Är fotograf och den som använder bild för att hitta svar på frågan: vad innebär det att vara en människa?