Att ta en idé från idé till ett färdigt projekt #en tredje reflektion

Jag har gjort många projekt genom åren. De flesta har jag redovisat samtidigt som jag gjort dem. Fotograferat och delat dem eftersom. Det är så roligt att fotografera och sedan visa hur projektet fortlöper, hur det växer. Det är ett enkelt sätt att visa sin idé. Men jag tycker att den arbetsmetoden har svagheten att det kan vara svårt att hålla ihop idéen från start till mål.

Under projekten brukar jag få nya infall, nya idéer som jag vill pröva och utforska, vilket kan göra att projektet startar vid en punkt men inte alls slutar där man tänkt sig. På gott och ont…

I år valde jag att använda en annan metod för ett av mina projekt nämligen ”tillit och tvivel”. Jag valde att göra klart hela projektet innan jag visade det. Projektet ”tillit och tvivel” eller ”jag bygger ansikten” föddes som en idé och sedan bjöd jag in alla som ville vara med, och till min lycka och förvåning så ville många, många vara med, som modeller. Det var många, många fler än jag någonsin kunde drömt om… och det gjorde naturligtvis projektet så mycket större och mer speciellt.

Jag fotograferade i två månader och sedan gjorde jag alla klara för att sedan publicera dem en efter en…

Metoden gjorde det lättare för mig att hålla samman bilderna, och jag kunde pröva olika uttryck, olika bearbetningar, idéer utan att äventyra projektets enhetlighet.

Alla ni som deltog i Tillit och tvivel – stort tack… Det var/är kanske det mesta projekt jag gjort i år.