Bästa fikat med Pernilla

– Till min förvåning, är det många som vill vara med i mitt nya projekt. Berättar jag i telefonen för Pernilla.
– Är det de gammal vanliga som är med? frågar Pernilla med självklarhet…

Tystnad…

– Du kan väl vara med… frågar jag trevande. I mina drömmar är du självskriven. Jag vill ju att du ska vara med. Du är min trygghet, min kompanjon, som följt mig och mitt fotografi sedan länge, länge, alltid med, alltid min modell. En modell som jag älskar och är förälskad i…
– Men, jag kommer inte till Stockholm förrens om länge… Du hittar säkert modeller.

Jag känner mig osäker på om du kommer hinna vara med. Vi lämnar den delen av samtalet för att prata om annat, viktigare.  För mig var det självklart att du skulle vara med Pernilla.

Plötsligt i Stockholm igen, vi träffades för att hänga, fika, prata och bara vara vänner.

Jag älskar detta, du är den perfekta modellen! Tusen tack för att du är du!

<3

 

 

Fredrik – blev du verkligen starstrucked?

”Dagens första starstruck-moment avklarat. Fotad av @kalexanderson 😀 Ovant att stå på andra sidan kameran, men spännande.”

från Fredriks twitter

Jag hade en lista över alla som sa: ja. Men av någon anledning hade jag glömt att sätta upp Fredrik på listan, men det fina med fantastiska modeller är att de kommer ihåg åt en 🙂 Tusentack för det!

Så fort jag tittade på Fredriks bilder såg jag mig själv, reflekteras i hans glasögon, här syns även jag som fotograf. Bilden tycks handla om att ta skydd, omtanke och närhet. Och om Fredrik bara puttar till handen på vänstra sidan så blir ansiktet helt, och vi kan se honom. Åh jag tänker jag som inte vill synas 🙂

Stort tack Fredrik!

 

du är en underskön modell Jan!

Jag utesluter ingen som modell, men det är lite extra lyxigt att ha modeller som kommer tillbaka. Modeller som vill vara med igen, för det är en biljett på att jag har lyckats. Förtroendet finns, vi har en relation och någon form av band, av tillit och tilltro. Jan är i vilket fall som helst en modell som jag som fotograferat i tidigare projekt. Framförallt när jag gjort mina julkalendrar, det blir väl en i december i år också, men det har jag inte bestämt än.

Ja, Jan är verkligen en modell som tycks tro på mig, vi har en relation som fotograf och modell, som bygger på tillit och det syns i bilden.

Jag tycker mycket om bilden – blicken – handen som beskurits men ändå tycks komplett. Bestämd och närvarande samtidigt väljer jag att inte se.

Kristina och jag hann också dricka en kopp espresso

Kristina träffade jag också i samband med Sett-dagarna. Det kändes som vi möttes i kön, men det gjorde vi inte utan vi hade stämt träff. Vi träffades utanför och vi pratade om mitt inlägg ”till mina modeller och alla andra”. Vi pratade mycket om tillit.

När vi hade fotograferat tog vi oss in på mässan och ställde oss i kön, som jag nog minns mest av samtalet fick form och innehåll där. Jag tog en espresso och njöt massor! Stort tack än en gång Kristina!

När jag tittar på bilden ser jag den hårda, tydliga, kanske bestämda blicken, som tar en paus ett ögonblick, döljer sig lite och sedan ger sig hän.

Anders en ny bekantskap :)

Anders svarade på min uppmaning att vara med som modell i det här projektet. Jag tror inte vi har möts tidigare, men vi pratade om arbete och måttlighet – risken att bli förlorad i det man älskar.

När jag tittar på den här bilden vet jag inte vad det är som stör mig förrens jag inser att det är glasögonen som jag tagit av modellen på den ena bilden men inte på den andra.

Stort tack