Samtyckets svåra konst, vad står egentligen ett ”ja” för?

Jag läste Christina Löfvings senaste inlägg Vad vi delar om vi delar på hennes blogg itmamman. Så fantastiskt fint hon formulerar det om varför hon inte längre lika frimodigt delar allt hon gör på sin blogg:

”När jag började blogga 2007 trodde jag att jag kunde hålla min identitet hemlig. Jag skrev ganska fritt om allt möjligt./…/Under åren har jag blivit mer försiktig med vad jag delar. Alla guldkorn som man hittar i elevers berättelser och tankar, har jag rätt att dela dem vidare hur som helst?”

Spännande tankar. Tycker mycket om det. De är så självklart viktiga, visst måste vi ge barnet en röst. Vi har inte rätt att bara använda, vi måste också fråga, men vi måste också vara lyhörda för andras tolkningar av oss… Vi lär oss genom att ta del av andras perspektiv andras berättelser, även berättelser som vi inte ”samtyckt” till. Vi lär genom och av varandra. Jag håller med Christina, det är viktigt att fundera på hur vi använder elevers material, och att de får samtyckta. Men vi behöver också vara tydliga med vad samtycket betyder…

Men samtidigt är det viktigt att fundera kring vad samtycket medför, för den som skapar, den som tolkar – att vi ska fråga – vill du, får jag är självklart, men vi behöver också fundera på om och i vilken omfattning ett samtycke medför att den vars uttalande kommer att tolkas, användas också ska bestämma eller samtycka till ”hur jag tolkar det som sades, det som skapades”. Jag undrar vad samtycket innebär och vem som har mest rätt att tolka det.

För att förklara från mitt perspektiv, jo jag tycker vi ska inhämta samtycke, men om du säger ja. Betyder det att du måste vara lyhörd för min tolkning, min användning av ditt samtycke.

Om jag frågar ”får jag fotografera dig” och du ger ditt samtycke -du säger att det är ok, att jag tar en bild av dig. Men sen då? Har du rätt att samtycka kring resultatet också? Du kanske inte tycker om min tolkning av dig, vill du inte längre stå bakom samtycket… för du trodde att du samtyckte till något annat… Jag trodde vi var överens, att du gav mig mandat att tolka/skapa med dig som utgångspunkt, men det tycker inte du… Är det då bara den som blivit avbildad som har rätt, att säga att den inte samtyckte till det… En jurist skulle säga – skriv ett avtal… men säkerställer det att vi är överens om tolkningen av samtycket? Och avtal kan vi inte skriva med barn, relationen mellan vuxna och barn är ojämlik i så många avseenden så naturligvis ska vi ta mycket hänsyn till barns integritet.

Sociala medier har inhämtat vårt samtycke för alltid genom att ha våra vänner i gisslan och göra samtycke till att klicka in kryssruta. När jag ångrar mig säger de bara men du samtyckte… Men diskussionen kring samtycke bygger på att vi är likvärdiga och förstår överenskommelsen, det är jag inte alltid säker på att vi gör.

Vad betyder ett samtycke? Kanske inte samma sak för den som tolkar och den som utsätts för tolkningen… Och om du inte gillar min tolkning… betyder det att jag måste respektera din vilja för du inte tycker om resultatet? Eller måste du leva med att du gav mig ditt samtycke? Vem har rätt att bestämma över resultatet? Produkten som ditt samtycke ingår i, som eleverna deltar i? I korthet vad innebär samtycket?

Patrik och jag pratade om sponsorkläder

När jag mötte Kristoffer väntande jag på Patrik. Han kom i träningskläder i svenska färger och jag skrattade och bad honom ta av träningsoveralls-jackan och fick som svar att det egenligen inte spelade någon roll för T-shirten skulle vara lika mycket en i svenska färger. Jag minns inte om det var friidrottslandslaget som hans arbetsgivare var sponsorer till eller inte – blått och gult var det i vilket fall som helst.

Jag undrar ofta varför jag hänger upp mig vid färgerna när jag vet att bilderna ska bli svartvita och jag kommer inte ens att ta med kläderna på bilden, utan fokusera på ansiktet. Men kläderna och färgerna skapar någon form av känsla som jag inte riktigt kan bortse från. Det är ett första intryck som jag ibland måste ta mig över 🙂

Bilden är spännande med blicken som är lite frånvarande och drömmande. Vad drömmer du om?  Drömmer du bara när du sover eller dagdrömmer du också när tillfälle ges, eller tas?

Tack Patrik

Den här bilden är en del av mitt projekt ”tillit och tvivel” vill du se fler bilder eller kanske alla? Kolla in mitt instagramflöde serdumig.se eller titta på taggen: tillit och tvivel.

 

Kristoffer blev modell i kön

Jag råkade springa på Kristoffer i kön till SETT-dagarna. Jag stod och väntande på en annan modell så när vi utbytt de vanliga hälsningsfraserna så kom vi att prata om projektet och fotografi. Kristoffer blev en bonus-modell, en modell som sa ja i kön till registeringen.

Jag har fotograferat Kristoffer förut och vet hur vackra ögon han har, så att få honom som modell kändes som en riktig ära. Bestämd, tydlig och inåtvänd och skör.

Stort tack.

Den här bilden är en del av mitt projekt ”tillit och tvivel” vill du se fler bilder eller kanske alla? Kolla in mitt instagramflöde serdumig.se eller titta på taggen: tillit och tvivel.

Javie – sa ja för man måste chansa ibland

Det finns människor som bara ska stå framför en kamera. När jag såg Javie första gången så var det solklart att han var en sådan människa. Jag vet att mina åsikter inte alls är objektiva, men jag såg bara perfektion och det fotograferade jag också först

Men sedan tog jag mig mod att fråga honom om han ville vara med i det här projektet, och han sa ja, för den första bilden blev så bra och då kan man ju chansa på att en andra också kan bli bra.

tack Javie!

Älskar hur händerna blir som kronblad!

Sarah – vågade du inte säga nej?

Jag undrar om det var här någonstans tvivlen om idén försvann för att nu trodde jag att jag visste vad jag höll på med. Jag trodde att mina bilder skulle bära och jag kände för en stund att de som var med litade fullt på mig, min idé och min förmåga att hantera kameran. Jag vet inte kanske, kanske inte…

Här var kanske projektet fortfarande i fasen om jag arbetar på så kommer det att lösa sig…

Det var i vilket fall som helst så att jag hade frågat Sarah om hon ville vara modell, jag undrar nu i efterhand om de inte vågade säga nej, för Sarah hon konstaterade snabbt att hon inte var fotogenic – vad nu det betyder. Jag har haft mycket, och ännu mer med Sarah att göra i samband med översättningarna av Creative Commons licenserna, hon har stöttat, dragit och peppat mig, stort tack för det.

Just nu presenterar jag mitt projekt Tillit och tvivel och det här är en av bilderna (nr: 32/52 (snarare 53)). Vill du se fler bilder i den här serien, klickar du antingen in på mitt instagram konto: serdumig.se eller går via följande länk till alla bilder här på bloggen.