Otroliga möten blev magiska bilder som handlar om tillit och tvivel

Stockholm den 31 maj 2017

Jag har suttit med mina bilder av era ansikten och är nästan klar. Jag tittar på bild efter bild. Jag har lagt pussel. Jag ser bilder av dig, dig och sedan ser jag förbi dig och ser bara mig.

Jag ser blickar, de som kritiskt granskar, de som kräver, de  som undviker, de som längtar, de som gett upp och som viker undan eller de som undviker. Jag ser bilder av dig, din tillit  och hur du litar på mig genom att vara min modell. Jag ser hur du gömmer dig för att slippa vara med. Jag ser tillit, skönhet,  vardagen, längtan, hopp och ibland förtvivlan. Jag ser också mitt tvivel och känslor som jag inte trodde att jag kunde fånga, tack!

När du tittar kommer du att se en bild av dig. En bild som kanske inte ser ut som de du vanligtvis ser, men det är för att det är en bild av mig också. Jag förstår om du kommer att slå ifrån dig bilden. Du får välja bort den och tänka det där är ingen bra bild. Och du har säkert rätt, det är nog inte den bästa bilden av dig, men tillsammans med de andra bilderna i den här serien är den en pusselbit i ett pussel kring möten, tillit och tvivel. Så om du tycker det är jobbigt strunta i din bild och titta på de andras, eller strunta i alla helt och hållet. Men om du vill ge dem ett försök så titta på bilderna som en helhet. Din bild är i ett sammanhang som handlar om möten, om tillit och mina tvivel och min brist på tillit…

Sammanlagt kommer jag ha fotograferat över femtio personer inom ramen för det här projektet. Tänk dig över femtio möten… Och när jag tittar på bilderna idag, tänker jag att skulle ha gjort mycket annorlunda. Jag önskar att jag hade gett mer regi, tänkt igenom varje mötena mer, kanske alltihop innan jag startade. Men då hade det varit och blivit ett helt annat projekt. Det här projektet som har haft arbetsnamnet ”jag bygger ansikten” till er har jag sagt att ”det handlar om ansikten”. Jag har också försökt ge en bild av min tanke, idé, om det fanns någon till att börja med, mer än att försöka skapa en mer komplex bild av ett ansikte. Nu när jag ser det i sin helhet, eller i alla fall i nästan sin helhet så vet jag att det handlar om ”tillit och tvivel”. Och det blev också namnet på projektet.

Jag har tre bilder kvar att göra sedan stänger jag den här delen av projektet för att gå in i nästa fas och börjar jag visa det för världen. Du kan följa det och se alla bilderna här på bloggen eller på mitt instagram-konto (serdumig.se).

Jag kommer publicera hela mitt arbetsmaterial. Till en början en bild i taget, för helheten är inte klar än. Det enklaste hade kanske ha varit att riva av hela plåstret på en gång. Det vore kanske minst smärtsamt… vi får se.

Än en gång tack!

Och så tipsar jag om Micke Bergs ord ”fototeknik och projekt” som säger något om att göra projekt